Category Archives: Uncategorized

Elemental Dice Silver vs Silver

I wrote a post about my Elemental Dice a little while ago and the Silver dice got an entire section for themselves. I had owned the plated one longer and it had been in the aluminium stand. This is what they used to look like:

Plated silver to the left, severely oxidized after months, solid silver to the right, somewhat oxidized.

So, my guess was that the aluminium stand did something bad to the silver.

Since then the solid silver has been standing in the “faux leather dice roll mat” (available in E.D.2) and the plated silver has been standing in the aluminium stand. Now, a month and a half later I found that if any of them had any miscoloration it was the solid one, on the 6th face, that had been exposed to the faux leather.

I washed them both carefully in warm water and manual dish washer (which typically is used for utensils of metal), and took a few photos (with my new TX-158 “microscope”):

Solid Silver
Plated Silver

What you can clearly see here is that the solid one is laser engraved leaving the letters matte. The plated one is plated after the laser engraving, so also the letters are shiny. You can see this with your eye if you just look at them so this is an easy way to tell them apart (you can also determine that the solid one is a bit heavier, but it is not so obvious when you have them in your hand).

I took another picture of both of them at the same time.

Solid silver to the left, plated to the right

You can very clearly see that the inside of the “g” shines on the plated one and is matte with the solid.

But I also now see that more things are different. The plated one has had a thin layer of silver added afterwards, and that silver seems to have attached in a naturally shiny (almost liquid) way. The solid die on the other hand seems to have been polished to be shiny, leaving a very fine brushed surface.

To the naked eye, they also do not look exactly the same. The solid one appears to be more grayish and the plated one more warm yellow and perhaps even more shiny. If this is a matter of different age (time in the poluted air), different surface structure, or slightly different silver alloys I can not tell. Also the solid one seems to be blackish on 6th face.

Here is a picture of the 6th face of both dice. The solid die, to the right, has some black stains, and I suppose that is silver oxide (left one has been 45 days in aluminium stand, right one has been 45 days on faux leather).

Plated silver to the left, solid silver to the right.

But for now, it seems I was wrong about the aluminium oxidizing silver. I washed them today and I will put them back as they were, solid on faux leather and plated in the aluminium stand.

Technaxx TX-158 Microscope Review

I just got this idea that I want a Microscope. There are very many to choose from, and the prices vary much as well. I have no professional or real need of a Microscope, I am just a nerd. One thing I wanted to do is to have a close look at my Elemental Dice.

When I was quite young I had a childrens microscope that was 100x, 200x, 300x magnification. It was not so easy to use, and obviously it was not capable of capturing digital pictures. After doing some research I decided to buy a very simple cheap USB/Wifi microscope, knowing that it would probably not be so amazing.

Technaxx TX-158 basics according to marketing:

  • Live view for PC or smartphone (so I can use my iPad as a screen)
  • Photo/Video (I just care about photo)
  • With a stand
  • LED illumination
  • Magnification up to 1000x (as I see it, it is max 40x magnificaiton, see below)
  • Full HD resolution

This is mostly true. What is absolutely not true is 1000x magnification. The stand is on the cheap (light, flappy) side. The pictures are 1920×1080 and then the question is: are they that sharp? You will see for yourself below. All pictures below are straight from the TX-158, no editing.

Basic usage and features

It is easy to get started (with iOS, only thing I tried).

  1. Charge it using USB (cable but no power supply included)
  2. Download the iWeiCamera App from Apple App Store.
  3. Turn TX-158 on.
  4. Connect your iOS device to the unencrypted WiFi network called Cam-something
  5. Start iWeiCamera
  6. Use the wheel on TX-158 to focus
  7. Use the button in the App or on TX-158 to take a picture.

That is kind of it. You export the pictures from the iWeiCamera to Photos (in iOS), and then send them to your Mac with AirDrop (or something else you find convenient).

Optical Capability

TX-158 has 8 LED lights that can be adjusted (pressing the on-button repeatedly). This is convenient. It also has a transparant plastic shell around the lens. I have found that the shortest possible focal depth is “kind of” the distance you get if you place TX-158 on a surface. You may be able to focus on something that is slightly closer, but not much. If a small coin fits inside the plastics shell you are probably fine. My 16mm dice also fit inside, that does not work.

You may however photograph items more far away. This picture of a 16mm metal die is taken (horizontally) from almost 10cm (click the image to open the full resolution).

The noise around/behind the die looks a bit strange, but it is probably reasonable given how I mounted the die between white postit notes. If I open this picture on my computer display the object is about 16cm large (with no digital zoom). The actual object is 16mm, so to me this is about 10x magnification.

I then moved the die as close as possible and focused on “13” in the top left corner.

I would say this picture is about 4x more magnified than the previous one (just measuring the height of “13”.). Compared to the real object I would say we have about 30-40 times magnification. Anything “more” than that is just digital zoom, and I do not think the picture quality allows for much digital zoom.

Zoom & Focus

The box that comes with TX-158 states on the backside: “Up to 1000x magnification / Magnification adjustable with turning wheel”. In the little booklet however I read: “Zooming: turn the focus wheel until you reach the personal best view option”. So it is a focus wheel and the marketing about “adjustable magnification” is a lie. The good thing is that it is obviously a “fixed” or “prime” lens which is better for image quality than a zoom lens. Adjusting magnification is easy (within 10-40x something) by simply moving the TX-158 closer or more far away from the object. But when the object gets too close to the lens it can not focus anymore.

The little booklet also mentions Autofocus. I am not 100% sure, but I don’t think it has any autofocus.

More pictures

All the below pictures are taken by simply placing the TX-158 on top of whatever I photograph and manually adjusting the focus.

Dust on a plastic surface
The surface of a worn Teflon or Ceramic frying pan

An oiled wooden table

One of my hairs
Worn wooden surface
A leaf, cut off from a pineapple (stainless surface at top of picture)
A blanket made of wool
Fake/faux leather
A piece of dirt – wax from a cheese probably – on a stainless surface
A piece of linen cloth
The text TECHNAXX, on the image of TX-158 printed on the box it came in
Pineapple
3cm mark on an aluminium ruler (the lines to the right are mm lines)
A drop of honey on what I thought was a black metal surface (the 8 LED lights reflect in the drop)
An iPhone connector
Tip of a knife
Grains of salt in a blue porceline bowl
A safety match
Letters svERige on a coin

Conclusion

After having played with an analog childrens microscope at 100-300x when I was little, I kind of hesitate to call the TX-158 a microscope at all. To me it is more a macro-photo-camera.

When you get to “real” 300x magnification you can start seing things that this device do not at all reveal. I would say it is 40x magnification (and then I am quite generous), but perhaps that is the wrong way to measure it.

The practical thing is that 40x is not THAT much, so it is quite easy to move around the TX-158, find your object and adjust the location of things manually. For a higher magnification you probably need a much more stable stand, and being able to move the microscope or the sample in a controlled way. TX-158 is more point and shoot.

Anyway, when you read about different microscopes for sale on Amazon and other places, if it mentions magnification in the range of 1000x, just do not trust it. I doubt any real microscope can be 100-1000x magnification or anything like that.

The iWeiCamera-App is very rudimentary. Copying images from the App to Photos gives me a message in Chineese. But connecting the iPad via WiFi and getting started is very simple.

I guess for soldering work or other very delicate work, it is a useful digital magnification glass. Then the stand probably more comes to its right too.

Qnap, SonarQube and Elastic Search

Update 2021-10-20: Solution in the end of the post

I use SonarQube (and SonarScanner) to analyze my JavaScript source code in a project that has almost 200k lines of code.

SonarQube is a non-trivial install and it should be an a server so different developers can access it. Thus, SonarQube is an application that it would make sense to put in a packaged container, easy to set up.

I have a QNAP, with Container Station installed. That allows me to run Docker images and Linux (LXC/LXD) image. To me, this sounds like a perfect match: Just install a SonarQube Docker container on the QNAP and be happy!

Well, that was not how they thought it.

Last time I checked the SonarQube docker image did not come with a database. That would have been the entire point! Most work related to setting up SonarQube is related to the database. Docker support data folders, so it would be easy to configure the docker container with a single datafolder for the database and everything. No. You need to docker images.

The next problem is that SonarQube comes bundled with ElasticSearch which has some remarkable system requirements. Your operating system needs to be configured to support

  • 65535 open file descriptors (link)
  • 262144 vm.max_map_count (link)

Now the first problem is that Docker in QNAP does not support this. However it works with LXC.
The second problem is that QNAP is getting rid of LXC in favour of LXD, but you cant have 65535 open file descriptors with LXD (on QNAP – hopefully they fix it). So I am stuck with unsupported LXC.

But the real problem is – who the f**k at Elastic Search thought these were reasonable requirements?

I understand that if you have hundreds of programmers working on tens of millions of code you need a powerful server. And perhaps at some point the values above make sense. But that these are minimum requirements to just START ElasticSearch? How f***ing arrogant can you be to expect people to modify /etc/security and kernel control parameters to run an in-memory database as an unpriviliged user?

The above numbers seem absolutely arbitrary (I see that it is 2^16-1 of course). How can 65535 file descriptors be kind of fine, if 32000 are not? Or 1000? I understand if you need to scale enormously. But before you need to scale to enormous amounts of data, it would be absolutely wasteful, stupid and complicated to open 50k+ files at the same time. And if 32000 file descriptors are not enough for your clients big data, how long are you going to be fine with 65535? For a few more weeks?

This is arrogant, rotten, low-quality engineering (and I will change my mind and apologize if anyone can provide a reasonable answer).

All the data SonarQube of goes to a regular database. ElasticSearch is just some kind of report-processing thing serving the frontend. I did a backup of mine today, a simple pg_dump that produces an INSERT line in a text file for every database entry. Not very optimal. My database was 36Mb. So if Elastic Search would use just 36000 file descriptors, each file correspond to 1k of actual data.

I don’t know if I am the most disappointed with the idiots at ElasticSearch, or the idiots of SonarQube who made their quite ordinary looking GUI dependent on this tyrannosaurus of a dependence.

Hopefully the QNAP people can raise the limits to ridiculous values, so nobody at ElasticSearch needs to write sensible code.

And if anyone knows a hack so you can make ElasticSearch start with lower values (at my own risk), please let me know!

Solution!

QNAP support helped me with the perhaps obvious solution. Log in as admin with ssh to the QNAP and run:

[~] # sysctl -w vm.max_map_count=262144
[~] # lx config set deb11-sonarqube limits.kernel.nofile 65535

The first command I already knew. You have to run it whenever the QNAP has restarted.

The second command is for setting the file limit in the particular container (deb11-sonarqube is the name of my container). I guess you just need to do it once (and then restart the container), and that the setting remains.

Elemental Dice 1 – 3

There has been some Kickstarter projects under the name Elemental Dice. Backers get dice made of “pure” elements, well as pure as possible. When it comes to very valuable elements (like gold) the dice are just plated with pure gold.

The first 3 Elemental Dice projects contained 15 different elements:

I decided to weight them and present some stats:

Atomic
Number
ElementDensity
Real (g/cm)
Dice Weight (g)Density
Actual (g/cm)
Quote
12Mg1.73871.7198.33%
13Al2.7112.6999.46%
22Ti4.5184.3997.66%
26Fe7.874307.3293.02%
28Ni8.9358.5496.01%
29Cu8.96368.7998.09%
30Zi7.133256.1085.57%
45Rh14.4358.5459.34%Plated
46Pd11.9358.5471.81%Plated
47Ag10.494110.0195.42%
50Sn7.31297.0896.85%
74W19.37718.8097.40%
78Pt21.45348.3038.70%Plated
39Au19.25358.5444.39%Plated
83Bi9.78389.2894.86%

The side of the dice are 16mm. But there are cavities and roundings so their actual volume is slightly smaller.

The plated dice all weight 34-35g, and they probably have the same interior. Their weight is rather uninteresting.

When it comes to the “as pure as possible dice” most of them are more or less within the error margin of my 1g resolution scale. Iron (Fe) seems to be an alloy with something lighter and Zink (Zi) even more so.

As expected, Nickel (Ni) and Iron (Fe) seems to be magnetic.

Silver

2021-10-14: I wrote separate post about the two silver dice and questioned some of below conclusions.


Silver is a noble metal, but everyone who has owned silverware knows that it gets blackish after a while. After a while I had the feeling that my silver dice were the ones that had deteriorated the most since I received them. I happen to own silver dice: one solid and one that is just plated.

Today someone who should know told me: pure silver does not oxidize like that in air. I had a closer look at them, and decided to take a photo:

This has obviously been a gradual process. The one to the left is the oldest die and is plated. The left die actually is that much darker on its 6th face. Since they are next to each other you can see it is just not a light reflection phenomena. The dark corner on the right dice IS the left die being reflected though.

As you may be aware of, the 6th face is opposite to the AG-face. I have kept my Elemental Dice in the aluminium stands, with the 6th face downwards, in contact with the aluminium. As you can see on the 3rd face, the stain/oxidization is triangular, being larger on the side that has been more down in the aluminium stand. And on the 2nd face, you can see kind of a line where the dice has touched the aluminium.

I feel quite confident that there is a reaction between Al and Ag, and that the silver dice (or silver in general) should not be in contact with Aluminium at all.
Not so sure about this any more, see separate post liked above.

Also, the little “holes” in the left (non-solid) die have turned yellowish. I don’t think is an optical phenomena because it has not happend (yet) to the solid silver dice, and there is nothing yellowish about Pt, Pa, Rh.

I am considering to paint my Aluminium stands with clear nail polish. Any other ideas?

Cleaning it!

There is a very simple way of removing the tarnish: link. It just requires sodium bicarbonate and some aluminium foil. The result is amazing, and it is fun do to chemistry in your own kitchen! Basically the Aluminium metal is sacrificed (oxidized) to restore the Silver atoms from Silver Oxide (and perhaps Silver Sulphide) to metal form.

Wishlist

There is a new set of Elemental Dice 4 with 10 new dice coming. The most missed ones after that would be:

  • Gallium – with a melting point of 29C it poses some practical problems, but including a mold for it would be cool
  • Uranium (depleted) – export restrictions and perhaps someone clever can turn U238 into Pu239

D&D: OSR or 5th edition?

There are many versions of D&D and there are things to be aware of before you just go with the latest and very popular 5th edition.

All versions of D&D and the so called Old-School-Revival retroclones share many things. Characters have hit dice depending on class (1d4 to 1d12 per level), with slightly more generous dice in newer versions.

Monsters also have hit dice (usually number of d8 HP). Look at this little table of average HP for different monsters in different versions:

AD&D 1eAD&D 2eD&D 3eD&D 5e
Men/Bandit1-6 (4)2d8+2 (11)
Bugbear3+1 (15)3+1 (15)3d8+3 (17)5d8+5 (27)
Hydra (5H)5 (23)5 (23)5d10+28 (55)15d12+75 (172)
Owlbear5+2 (25)5+2 (25)5d10+25 (52)7d10+21 (59)
Werewolf4+3 (21)4+3 (21)3d8+7 (21)9d8+18 (58)
Zombie2 (9)2 (9)2d12+3 (16)3d8+9 (22)

Weapons make roughly the same damage (Longsword 1d8) in all versions.

About Men/Bandit, Monster Manual for 1e states: For every 20 bandits encountered there will be an additional 3rd level fighter. Compare this to 5e, where every bandit essentially is level 2.

Consequences for fights

Fights in 1e/2e are faster because enemies have less hitpoints. They are also less detailed than 3e/5e where special abilities, feats, action economy, bonus actions and reactions are part of every round. In 1e/2e it is more like you have one attack and you can move.

You can argue however you want: rolling/counting to 21 (werewolf 2e) is quicker than rolling/counting to 58 (5e).

Sometimes this difference is called “fighting as battle vs fighting as sport”.

5e is more demanding on the DM and the Players when it comes to tactics. It is more like a miniature war game or collectible card game where it pays of for the players to create combos, optimize characters and prepare tactics for their group or characters.

Consequences for the World

AD&D 1e/2e comes with the idea that most people in the world are common people. They have no class and no special abilities. This applies to bandits, soldiers but also to orcs and goblins that the PCs may encounter. Veteran was the title of a 1st level fighter in Basic D&D.

D&D 5e comes with the idea that common enemies are much more than ordinary people. Veteran in 5e monster manual has 9d8+18 HP.

Consequences for your Campaign

Don’t be mistaken and believe that 5e is deadlier and more difficult. HP is not everything, 5e is balanced differently when it comes to AC, saving throws and other things. Many people witness that the characters become super heroes quite quickly in 5e.

5e allows you to throw in more powerful goblins to challenge your more powerful characters. AD&D expects you to challenge the players with genuinely more powerful monsters, or more goblins using other tactics.

To me, AD&D feels like the PCs are becoming heroes in the same world as they started. But 5e feels like a game where the PCs travel to new places where everything is much more powerful and dangerous than where they came from (like in World of Warcraft, with different regions for players of different power).

OSR – Old School Revival

I would argue that this difference between AD&D on one hand, and 3e/5e on the other hand is significant. You can not quite play the same way in AD&D and 5e, and if you try you may end up disappointed.

After many years of not playing D&D at all, I just bought D&D 5e without thinking too much about the differences. I expected to use it like AD&D 2e. I think that was a mistake, I am not happy with 5e, and I am going back.

I am not alone. Many people prefer older versions of D&D and old style of play (Old School Revival). You and your group can make your choice!

When it comes to OSR there are many options to AD&D 1e/2e! Basic D&D (or Classic) was a simplified version of AD&D 1e (that is a simplification) that for the purposes of this article is similar to AD&D 1e/2e and different from 3e/5e. There are also retroclones that are newly edited and highly compatible inoffical versions of D&D.

AD&D 1e: Can be bought printed or as PDF from dmsguild.com. I am too young to ever have played it, I bought it for fun recently, and I don’t quite feel like playing it. It is complex in unnecessary ways.

AD&D 2e: Can be bought printed or as PDF from dmsguild.com. If you like a more advanced game, this may be your best OSR option.

Basic D&D: Can be bought as PDF from dmsguild. There are different versions (Holmes, Moldvay B/X, Mentzer BECMI) and the last version was packaged in a single book called Rules Cyclopedia that can be bought as PDF or print from dmsguild.

Basic Fantasy RPG: An entirely free to download clone.

Dungeon Crawl Classics: Based on Basic D&D, it adds a lot of innovation and it is more of a different game. Perhaps not for beginners.

Old School Essentials: A premium B/X clone. You get more content for less money if you go for Rules Cyclopedia. OSE is a arguably nicer if you prefer less is more, it has a better look and feel, and it is probably the best beginners game.

Conclusion

Play whatever version of D&D with your friends that you like! But do not just get D&D 5e assuming it is just the latest, most revised and best version. It is a rather different game from the old games of the 70s-80s-90s that made D&D popular. The differences may be subtle at first, but will become more important over time.

Sinkadus om Dungeons & Dragons

Uppdatering 2020-09-18: Jag postade en tråd på rollspel.nu och en del intressanta saker framkom.

Vad kunde man läsa i slutet av 80-talet och början av 90-talet i Äventyrsspels hustidning Sinkadus, om det konkurrerande spelet Dungeons & Dragons?

Nedan är vad jag funnit, men notera att:

  • Jag kan ha missat något
  • Jag kan ha utelämnat något obetydligt omnämnande
  • Jag har klippt, och försökt göra det på ett rättvisande sätt
  • Mina egna kommentarer som […kommentar…]

Sinkadus #15: Engelska spel

Advanced Dungeons & Dragons: Detta är den mest populära versionen av det första rollspelet någonsin. Spelet omfattar idag åtta tjocka böcker ofta skrivna på halvdålig engelska. I dessa kan man finna regler för det mesta en rollperson kan råka ut för. Spelets problem är ett rätt trist stridssystem och att man bara konstruerar sin rollperson efter strikta mallar. Det märks att det var det första rollspelet; efterföljarna har lärt sig av AD&Ds misstag. AD&Ds starka sida är att det finns mycket gott om moduler och äventyr till spelet; få har råd att köpa alla.

(Protest! Inte ens med allra godaste vilja kan man kalla AD&D för ett enkelt spel [Sinkadus hade själv kategoriserat det som Enkelt och protesterade mot sig själva]! I sin urpsrungliga version, dvs Players Handbook och Dungeon Master’s Guide, var det på sin höjd medelsvårt, men i och med de otaliga regeltillägg som kommit i Unearthed Arcana, Dragons, två st Survival Guides, Greyhawk Adventures, m.m., har ett redan expansivt spel blivit totalt oöverskådligt! Spelets grundidé, ett snabbt och enkelt stridssystem, har totalt förfelats genom alla de modifikationer som måste göras.)

Sinkadus #15: Insändare med svar

Insändare: Skriv ett kontrakt med Titan Games och ta med Dungeons & Dragons i Sinkadus. I Drakar och Demoner Gigant är det aldrig någon action, inga kraftfulla besvärjelser, inga coola monster. Varför skriver ni alltid så mycket om allt ointressant som politik och religion. Det är väl bra om ni skriver lite om det, men när halva Gigant var en massa utfyllnadsartiklar blir det ju bizzart.

Svar: Titan [utgivaren av D&D i Sverige] har inte rätt att skriva några sådana kontrakt. Och även om det skulle gå, skulle vi inte vara särskillt intresserade. Vad menar ni förresten med “coola monster”? Skicka in ett par förslag så vi vet vad ni menar. Skälet till att vi inte har just de monster ni eftertraktar beror antagligen på att ingen annan vill ha dem. Vi skulle inte ha kunnat sälja så många Gigant till våra kunder om de inte hade uppskattat den typen av artikar som ni uppenbart ogillar. Men – om det bara är monster och häftiga besvärjelser ni är ute efter, så kan ni gott spela Dungeons & Dragons även i fortsättningen.

Sinkadus #16: Insändare med svar

Insändare: Jag vill inte rikta denna kritik mot Äventyrsspel, utan till hela rollspelsgenren och dess utövare. I början var rollspelen mera en sorts regelfixerad grottforskningsövning vilket speglas väl i sådana klassiska mastodontverk som AD&D och dess tidiga biprodukter. I början av 80-talet syntes dock en tydlig förändring till det bättre med klassiker som Runequest och Traveller. Men med rollspelens definitiva intåg i Sverige med den lilla hederliga lådan (första utgåvan av Drakar och Demoner, som jag nog kan hitta i någon dammig byrålåda därhemma) började åtminstone här i Sverige en förändring av hobbyn. […lång fortsättning där insändaren ondgör sig över rollspelare som fastnar i regelboken istället för att rollspela…]

Svar: Tänker ni låta det här stå oemotsagt? Har han rätt, går vi mot en rollspelsvärld där den regelfixerade “vänta-ett-ögonblick-jag-ska-bara-kolla-den-här-modifikationen-i-tabell-si-och-så” helt kommer att dominera?

Sinkadus #17: Insändare

Insändare: Vad menar egentligen valparna med “coola monster”? Jo, att det ska finnas minst 800 mer än sjuka, fullständigt otroliga varelser som endast existerar för att slå ihjäl! Enligt min åsikt ett tämligen meningsklöst livsmål. Pojkar (ev flickor) små, spela ni Dungeons & Dragons och låt Äventyrsspels redaktion slippa bry sina huvuden med vansinniga fantasifoster, och istället få tid att framställa interessanta äventyr som exepelvis Marsklandet, där spelarna kan få välja vad de vill göra och inte bara får hålla på att slå ihjäl “coola monster” och ta deras miljontals “häftiga magiska prylar”.

Sinkadus #17: Insändare och svar

Insändare: Att ha en överblick av engelska rollspel i Sinkadus var bra, men att ha med material till andra än Äventyrsspels egna tror jag inte är så lämpligt. Speciellt inte “slayer-spel” som D&D, hur coola besvärjelser och varelser (Rostmonster! Ha!) det än finns. Det som står i Gigant om politik och religion, som är så “o-coolt” enligt Z är till för att bygga upp en spelvärld, som är mycket “coolare” än ett 30-rums grottkomplex inhysande allehanda “coola” monster. Men om du, Z tycker att rundvandringar i grottor och att döda monster är “coolare”, så kan du, som Red svarade, hålla dig till D&D.

Svar: Om det kan tyckas som att vi hackar mer än en gång på Dungeons & Dragons, så beror det huvudsakligen inte på att det är en konkurrent som har gett ut spelet. Äventyrsspel fick erbjudandet att göra spelet på svenska för ett antal år sedan, men vi tackade nej. Läs vad Åke Eldberg har att säga i sin artikel om moral i rollspel för en farklaring till varför vi inte är så överdrivet förtjusta i D&D.

Sinkadus #18: Etik – Spelsystemets betydelse

Vissa rollspelssystem inbjuder på ett försåtligt sätt till omoral. I det välkända Dungeons & Dragons finns något som kalla “alignment”, vilket ungefär betyder “grundläggande livsinställning”. Det innebär att alla varelser antingen är goda, neutrala eller onda. När man skapar en ny rollperson kan spelaren själv välja hur hans rollperson ska vara. Det är en inbjudan till verkliga dumheter. […] Ett system med förvalda livsinställningar är alltså bedrägligt. Om man är ond eller god kan bara bedömas utifrån vad man göra. Dungeons & Dragons system påminner på ett obehagligt sätt om hur nazisterna definierade judarna som “onda” och behandlade dem därefter.

Sinkadus #18: Insändare och svar

Insändare: Polarstation Z anropar – en tämligen lång och dryg insändare som berättar att D&D är bra, och att D&D Expert har regler för spel utomhus.

Insändare: Jag har med växande irritation sett hur Dungeons & Dragons har blivit något av ett skällsord i Brevspalten. […]

Svar: Jovisst, D&D har det du säger att det har – märkliga monster, skatter, action laddad spelstil, mängder av äventyr – men varför är vi så kritiska mot det. Jo, för att hela spelidén tycks bygga enbart på att man skall slå ihjäl alla de fantastiska monstren och omedlebart stjäla deras sagolika skatter. Skillnaden mot Drakar och Demoner är att du inte har detta inbyggt som en gruläggande förutsättning i spelet. Se även Åke Eldbergs artikel om moral i rollspel i det här numret för en närmare diskussion om det problemet.

Sinkadus #30: Insändare och svar

Insändare: Varför anser så många (särskilt bland äldre rollspelare) att svenska rollspel är “barnsliga” och “töntiga” i jämförelse med engelska och amerikanska? Jag har hört uttryck som Drakaj och Demonej och Drakar och Fiffel. Dessutom ska t ex AD&D vara så JÄTTEAVANCERAT och hela Drakar och Demoner-genren så SIMPEL, regelmässigt sett i alla fall.

Svar: Anledningen till att en massa 17-25-åriga spelare tycker att engelska rollspel är mycket mer avancerade och bättre är för att de är skrivna på engelska. De befinner sig nämligen i en ålder när man skäms över allt som man gjorde när man var yngre, och dessutom inte vill spela samma spel som sina småskyskon – dvs svenska rollspel. Det här är däremot en period som går över – när de blir äldre och mognare skäms de inte längre för att de spelar svenska rollspel. Till den här attityden bidrar många äldre spelare som aldrig har spelat svenska rollspel – de är irriterade på att en massa elvaåringar spelar somma spel som de, och tycker därför att spel som barn kan spela måste vara mycket barnsligare än de amerikanska spel som de själva spelar. Dessutom låter ju allt “häftigare” på engelska. I USA är Advanced Dungeons & Dragons ett utpräglat nybörjarspel för att reglerna är så osofistikerade. Jag har själv spelat AD&D i snart elva år, och jag kan intyga att Expert är ett bättre spel.

Sinkadus #31: Nyheter utifrån

TSR: Det har kommit en ny version av gamla ärevördiga Dungeons & Dragons. Det borde vara en het nyhet för D&D-fansen, men frågan är om inte TSR har tagit i lite för mycket. Spelet är detsamma men förpackningen gör att spelet verkar vara ämnat helt och hållet för rollspelsnybörjarna – med kanske inte helt lyckat resultat. […]

Sinkadus #31: Insändare

Insändare: I och med mitt brev i förra numret hoppas jag verkligen att åtminstone några engelksälskande Drakar och Demoner-hatara fick upp ögonen (om de nu läser Sinkadus) för den enkla sanningen: Drakar och Demoner, inklusive Gigant, är ett av de bästa fantasyrollspelen på marknaden. […] Samtidigt vill jag försvara mig mot dem som kanske fick uppfattningen att jag ogillar AD&D; jag spelade detta spel under en treårsperiod förut, och det gav mig mycket av den kärlek jag har till fantasy. AD&D är annorlunda, är ofta mycket mer sagofullt än Drakar och Demoner, men störs lite av ett ganska tillknäppt regelsystem. Kul var det emertid att möta (små) goblins och hill giants.

Sinkadus #32: Insändare och Svar

Diskussion om vissa rollspel är bättre än andra, och redaktionen medger att det är en personlig uppfattning.

Sinkadus #36: Rollspelens Historia

Detta är en lång (och någorlunda läsvärd) artikel som jag inte alls ska citera i sin helhet.

“D&Ds livssynsystem och uppdelningen av alla tänkade varelser i kaotiska, lagfulla eller neutrala är slutligen hämtat från Michael Moorcooks böcker”

“det kom snart andra rollspel […] som representerade en utveckling bort från D&Ds ganska stereotypa monsterbankande”

“I D&D och de tidiga systemen finns egentligen inte mycket uppmuntran till eller hjälp att skapa en personlighet åt rollpersonen. Han fungerar i stor utsträckning som en sorts stridsmaskin”

“D&Ds system med moralisk livssyn […] hindrar egentligen rollagerandet”

“Titan Games, som översatte Basic Dungeons & Dragons till svenska. Detta var ett försök till en kulturgärning genom att göra rollspelens ursprung tillgängligt för svenska spelare, men eftersom spelsystemet i sig inte hade några nyheter att bjuda på blev det av naturliga skäl aldrig särskilt populärt”

“redan i slutet på 70-talet, faktiskt redan med AD&D som gav spelarna möjlighet att åtminstone då och då få klättra upp ur de trånga fuktiga grottor som hade varit D&Ds hemvist. Redan några av de första rollspelen efter D&D och AD&D frångick dessas groteska erfarenhetssystem, där det enda sättet att bli bättre på var att döda ånga monster och framför allt att hitta stora skatter”

“D&Ds stela stridssystem ersattes också snart av smidigare och mer realistiska regler, med pareringar och färre kroppspoäng [i andra spel då alltså]”

Analys

Vad kan vi göra av detta? Jag tycker nog det är rimligt att påstå att D&D beskrevs på ett övervägande negativt sätt i Sinkadus. En del negativt som skrevs i Sinkadus var insändare. Men det är ändå upp till redaktionen att välja vad som publiceras, och det var unga människor som skrev. Jag tycker nog att de fulare sakerna till stor del inte var insändare.

Min bakgrund

Jag spelade både Drakar och Demoner (mest Expert och DoD-91) och Dungeons & Dragons (Titan Games och senare AD&D 2e). Jag spelade också många andra rollspel, mest då: Western, Khelataar, Skuggornas mästare och Rolemaster. Där jag växte upp var allt lika töntigt. Ingen brydde sig om jag spelade DoD eller D&D. Det var inte heller så att våra äventyr, berättelser, karaktärer var speciellt annorlunda i DoD eller D&D. Det var reglerna som skiljde: inte huruvida det var grottor, monsterdödande, karaktärsutveckling, rollspel, problemlösning eller politik. Men de kampanjerna som överlevde längst, som gjorde störst intryck, vars karaktärer vi minns idag, och som vi fortfarande kan prata om, de spelade vi i D&D och AD&D.

Nybörjare

När man läser Sinkadus får man en blandad bild av synen på nybörjare. Nybörjare används som ett skällsord om målgruppen för en ny D&D-box (S#31). De som inte gillar Gigant (politik och religion tydligen, själv minns jag Gigant lite som en besvikelse) kan lika gärna spela D&D (S#15). Och samtidigt förstår Äventyrsspel att nybörjare – unga svenska spelare som har svårt för engelska – är deras kärngrupp (S#30).

Moral

Att i en artikel om Etik jämföra alignment-systemet i D&D med nazisterna (S#18) verkar lite godhetssignallerande (redan i början av 90-talet), och när det kommer från bolaget som sedan släppte Kult (appropå Etik) förefaller det mest vara hyckleri. För egen del har systemet med livsåskådningar i D&D aldrig varit viktigt, men spelets rötter i Moorcook är sådana (S#36).

Så här 2020 kan man ju dessutom reflektera över begreppet “svartfolk”.

Karaktärsutveckling

Jag har faktiskt svårt att förstå vad som menas med “I D&D och de tidiga systemen finns egentligen inte mycket uppmuntran till eller hjälp att skapa en personlighet åt rollpersonen”, eller rättare sagt: vad finns i DoD Expert?

I DoD Expert, om man börjar som Jägare eller Stråtrövare, och som sin del av karaktärsutvecklingen vill bli dubbad till Riddare, så är det tämligen oöverstigligt att lära sig Rida, Lans och Slagsvärd. Även en Krigare som råkade börja spelet med en stridsyxa eller morgonstjärna har svårt att någonsin blir Riddare med svärd.

I DoD Expert, om man skulle vilja spela en karaktär som Elric på omslagen till DoD, så överlever man inte länge. Utan rustning på armar och ben är man ett lätt offer för vilket gäng svartnissar som helst. Och den som vill spela en barbar utan rustning har ännu mindre chans.

I DoD Expert är det svårt att föreställa sig den magiker som byter magiskola efter några år.

Därmed inte sagt att D&D eller AD&D är perfekt. Det tycker jag inte.

Grottor

Temat om grottäventyr återkommer. Men som S#36 själv konstaterar, redan i slutet av 70-talet fanns regler för spel ovan jord – dvs innan DoD alls var släppt. Wilderness Survival Guide släpptes 1986 (alltså samtidigt som S#5, och före allt ovanstående) och är en av de böcker som S#15 ondgör sig över.

Sinkadus är för övrigt inte direkt befriat från äventyr i grottor.

Monster

Jag ägde D&D Basic + Expert och DoD Monsterboken I & II. Jag tycker det är hårklyverier att säga att fokus på monster är så olika. Äventyrsspels Monsterböcker är för övrigt bland det finaste de producerat.

Erfarenhetspoäng (och OSR)

Enligt S#36 är erfarenhetssystemet i D&D groteskt. Spelets ursprung handlar om utforskning, överlevnad, begränsade resurser och att finna förlorade rikedomar och ta hem dem till civilisationen. Att det sedan fanns lika många spelstilar som spelgrupper är en annan sak.

Det är betydligt enklare att belöna sina spelare med EP för något annat i D&D, än det är att ändra stridsreglerna i DoD Expert så att det går att spela Conan eller Elric.

Fokus på strid

D&D beskrivs nedlåtande som actionladdat (S#18) och monsterbankande (S#36). DoD Expert har följande mekanismer för strid som saknas i D&D:

  • Parader
  • Brytvärde
  • Kroppdelar (med kroppspoäng, att träffa, och att ha rustning på)
  • Olika storlekar på sköldar
  • Olika färdigheter för olika vapen
  • STY-grupp (heter det så?) på vapen

Varför skulle D&D vara mer actionladdat, när DoD Expert lägger så mycker mer fokus på detaljer i strid?

Nedlåtande Arrogans

Det här med dålig engelska (S#15), märkliga monster (S#18), osofistikerat utpräglat nybörjarspel (S#30), kulturgärning (S36) förefaller bara vara arrogant högmod – som går före fall. Och då har jag bara citerat redaktionen, inte vad som passerade på insändarsidorna.

Slutsats

Som jag skrev så växte jag upp i en miljö där ingen brydde sig om det var Drakar och Demoner eller Dungeons & Dragons.

Men jag har senare, lång senare, upplevt att många spelare har en ganska negativ syn på Dungeons & Dragons utan att de för den skulle har spelat det särskillt mycket, eller alls.

Jag förvånas över rollspelare som lyfter fram vikten av “seriöst rollspel och karaktärsutveckling” inte ser att att enkelt spelsystem som inte är i vägen är precis vad som möjliggör detta.

Jag kan förstå, och se, Äventyrsspels utmaningar under 90-talet att både behålla gamla spelare, rekrytera nya spelare, och konkurrera med både svenska och utländska alternativ. Nu vet vi hur det gick. Äventyrsspel gick under, och för Drakar och Demoner kom en lång sorglig ökenvandring, som varumärket aldrig verkar hämta sig från. Vad som hade behövts, istället för att snacka skit om Dungeons & Dragons, hade varit ett tydligt fokus på att göra Drakar och Demoner till en bättre produkt och en tydlig uppfattning om sin målgrupp. Chronopia och Kult visar att man missade båda målen.

Kan det vara så att dessa texter i Sinkadus har haft en stor påverkan på svenska rollspelares uppfattning om Dungeons & Dragons, och att de till stor del är missledda? Nu är detta 30 år gamla texter, men fördomarna, missuppfattningarna och intolerans snarare än nyfikenhet mot de som gillar andra spel lever kvar. Tycker jag.

Vi rollspelare i detta lilla land borde kunna lite bättre. Eller?

Infinity Whisky Bottle – Good Idea?

I am not going to explain what an Infinit Bottle is. Use Google.

And I am not ready to just planlessly add my whisky remains to a bottle either. But I will experiment a little.

Motörhead + Storm

Motörhead and Storm are two whiskies in the lower part of my head-to-head ranking. I am almost out of of both of them and I am bored of them, so they could be good candidates for going into an Infinity bottle. Storm is too dry and bodyless. Motörhead is too sweet. Do they taste better if mixed?

Color: quite obviously the mix falls between the pale Storm and the dark Motörhead. I am not goint to argue that the color of the mix is more appealing.

Aroma: Motörhead has a very soft bourbon aroma. Storm has little aroma, a bit chemical. The mix is, quite obviously more balanced. It is much more promising than Storm, and not as in-your-face as Motörhead.

Taste: Being kind, Storm does not taste so bad. For being a blend it has some quality. Over to Motörhead, there are some very sweet dominant flavours that are not entirely nice. How about the 50/50-mix? Well, not too surprisingly it has less of the bad stuff than both the original whiskies. But it also has less of their characters – for good and for bad. In this particular case, my opinion is that it was more good than bad.

Conclusion: MotörStorm is better than both Motörhead and Storm

Goodbye One.com – Hi Inleed.se

I have been running this site on One.com for a few years. Yesterday I moved it to Inleed.se. Details about the moving of wordpress are found here.

On One.com

One.com has served me well. For a hobby non-profit site with a couple of dozen visitors per day the smallest package possible was fine (at about 50 Euros per year, including a domain).

A few weeks ago One.com informed me about new packages, and my little plan was being converted to the new little plan. At first it seemed fine: same price and more storage space (I use very little).

However, the day after the upgrade, I could not SSH into the server to edit a few files. It turned out SSH was no longer included in the most basic plans anymore. In a market economy, One.com can package their services the way they want. But

  • I had a feature (SSH) since years, it was removed from me
  • To get this feature back, my costs were doubled
  • No long term fix for an old customer was offered
  • SSH costs nothing to offer, SFTP was still available, so One.com had put effort into making my little plan less useful.

I use SSH (and linux shells) for everything. Production, test, development, professional servers, hobby servers, workstations, laptops, macOS, Linux, Windows, configuration, programming, and other work. It is just unproductive to not use SSH to

  • edit text files (.html, .js, .php, .htaccess, and so on)
  • check and fix file permissions
  • pack/unpack files
  • manage folders and files

So, as a customer, after expressing my dissatisfaction and getting no long term solution, I vote with my wallet and find another hosting company.

On Inleed.se

I have been a customer of Inleed.se for a few days so I can’t really write a review. But what I immediately notice is that compared to One.com

  • cheapest package is half price
  • …and includes much less storage
  • I get a cgi-bin folder (I don’t think One.com offered that, but not completely sure)
  • I get more than one database if I need
  • I can use SSH 🙂
  • … and there some kind of Node.js support: very interesting, I need to look into it!

So far so good!

Move WordPress to new Domain

I gave up my old web hotel (one.com) and moved to a new one (inleed.se) (read more about why here). As a wordpress blog owner, not being very familiar with MariaDB, Apache and PHP this can seem a bit scary.

However, it was quite fine. With a new web hotel and a database ready, this was basically the tools/steps required.

  1. Use WordPress Plugin Duplicator to produce a complete backup (a downloadable zip file) and a downloadable installer (installer.php)
  2. Configure .htaccess on new server to forward requests to a wordpress folder
  3. Upload backup-zip-file and installer.php to wordpress folder on new server
  4. Run installer (go to http://newsite/installer.php), follow instructions
  5. Use WordPress Plugin Velvet Blues Update Urls to make sure all my links point to newsite rather than oldsite.
  6. Create a .htaccess on old server to permanently forward traffic to new domain

I ended up doing this thing twice, learning the first time and perfecting it the second time.

.htaccess on new server

The purpose of this is to place wordpress in its own directory, while still not needing to expose that directory in the URLs.

<IfModule mod_rewrite.c>
RewriteEngine on
RewriteCond %{HTTP_HOST} ^(www.)?techfindings.net$ 
RewriteCond %{REQUEST_URI} !^/techfindings/
RewriteCond %{REQUEST_FILENAME} !-f
RewriteCond %{REQUEST_FILENAME} !-d
RewriteRule ^(.*)$ /techfindings/$1
RewriteCond %{HTTP_HOST} ^(www.)?techfindings.net$ 
RewriteRule ^(/)?$ techfindings/index.php [L]
</IfModule>

So, wordpress is entirely installed in a directory named techfindings, but behaving like it was in my root. Any other page is served normally.

.htaccess on old server

I don’t want people to access the old site when the new site is up. This was a pretty simple and effective .htaccess file:

RedirectPermanent / https://techfindings.net/

This will be in place as long as my old domain is valid and hosted on the old web hotel.

Conclusion

Moving wordpress from one domain and server to another domain and server is perfectly possible with a good result.

Keeping open Whisky bottles

So, you open a bottle of whisky, drink a little now and then, and years later you wonder if it still tastes the same?

Here are my empiric notes:

Deanston 12: One of the bottles is opened since perhaps 2 years, and has been almost empty for months. Head to head, initially, I slightly prefer the old bottle on the nose. But tasting, going back and forth, it is the same whisky.

Famous Grouse: I have a plastic bottle of Famous Grouse with very little left in it. It has probably been open for 10 years. It actually tastes significantly worse – more burning and chemical – than a fresh bottle.

Lagavulin 1984: This bottle has been opened for almost 20 years and there is not much left. When it was newly opened I compared it to a standard Lagavulin 16. Then my experience was that 1984 and 16YO was very similar, but 1984 was a little extra. Today I opened a new Lagavulin 16 and compared to the 1984. The 1984 is much softer, I guess the ABV is lower, and both aroma and taste has a clear jerusalem artichoke element to it. My conclusion is that 1984 is definitely changed, not necessarily for the better, but it is not much worse either. It is still enjoyable (some people would probably prefer it for being softer), it is still a Lagavulin, but it is not exactly the same.

Glenmorangie 10: One bottle has been opened for perhaps 20 years and one is quite recently opened. On the nose, the young one has more of bourbon- and vanilla sweetness, while the old one has more synthetic candy character. The young one is soft in flavour and the old one is rather acrid. Well, the old one still has quality (compared it to a Chivas Regal 12) but it has degenerated a bit (unless Glenmorangie produced in 2000 was rather different from today).

Longrow: One bottle has been open a few years, now with very little left, the other one is just opened for the occation. Color is the same. The new bottle has a more peated aroma, the old bottle is more subtle. Same is true for taste. The difference is very marginal. In the end I am not quite sure there is any real difference, but it seems plausible that the old bottle lost a percent or two, got a bit softer, and lost a little peat.

Jura Superstition: One bottle has been open several years, last months on a sample bottle. The other has been unopened for a few years, opening today. Same color. The old one has an interesting aroma, both sligthly peated and slightly sherry/raisins. The new one, I can’t say they are much different, perhaps the young one is a bit fruitier and the old one a bit mor oily. I taste the old one, it is a bit peated first but that goes away and it finishes nicely. I don’t understand why I usually don’t like this whisky. I taste the young one, perhaps I get the feeling that it has sligthly higher ABV, a bit less soft. This is the same thing.